2011-02-09 | 02:28:29
true love, /ouppklarade affärer
min senaste trend är att jag innan jag somnar skriver ett blogg inlägg, det har jag nu gjort i snart 4 dagar, vart undrar ni som varit här inne och läst, men tyvärr i mitt huvud, jag har läst in ord för ord mening efter mening, gått tillbaka och ändrat, nej så här ska det stå,. Sen blir de inte mycket mera med det utan det stannar i huvudet, Senaste dagarna har tankarna gått tillbaka till alla gamla ragg och pojkvänner. senaste 5 åren har jag varit kär, /besatt, /förälskad, /älskad av 5 st herrar, tro inte nu att jag skrev upp 5 st på min knull lista som ni nu kan ha i erat huvud, för det stämmer inte alls...(inte alls gjort de ni tror, för kärlek är mera än sex, riktig kärlek) 2 av dessa har varit mina pojkvänner som jag även om vi inte sagt vi är tillsammans har varit tillsammans, som en, ni alla vet vem, dejtade jag i 2 år. 2 hela år,
ärligt jag älskar den mannen fortfarande, kommer alltid göra då jag faktiskt har förstått att det är min första kärlek, innan jag träffade han visst ja inte vad kärlek var, så jag är väldigt tacksam till han. folk runt omkring oss uppfattade oss som ett par, vänner och bekanta, tilloch med på donken en gång retade ett tjej gäng oss. skrek loove in the air, vi skratta o tog varandras händer, den kärleken var vit, oskyldig, kravlös, nått som man faktskt tror att man aldrig kan komma till. Vi var trogna. super trogna så trogna att vi utan behöva berättade varenda steg man tog, varenda rörelse,. men de gjorde inte att vi inte kunde prata om vackra människor och roliga sexuella händelser, vi var så öppna om allt det bara gick. nu undrar ni varför det tog slut, jo vi växte isär, eller de vore ett enkelt svar utan vi var redan så mycket isär när vi träffades, och hur mycket vi än försökte kunde vi inte täta listen imellan oss, vi var för olika och hade för olika mål i livet,. Idag är jag inte ett dugg kär i han, jag har lämnat han bakom mig, så mycket bakom mig att jag inte bli ett dugg avis när han postar kostiga saker på sin wall...
kan fortfarande säga de 3 små orden till han och vet att de skulle han svara detsamma på..
de andra då... ja måste berättta detta, han hette kristoffer, var 19 år jag var 24. jag hade en nykter kväll på patricia. han kom in av en slump för att han var på en jobb middag, han raggade upp mig, jag nobba han totalt, men gav mitt nr, sa något som, jaha vi får väl se om du ringer imorgon, han va så snygg. ni förstår inte när en sån snygg man raggar på mig blir jag så blyg istället för att bli tyst blir jag uppkäftig. ja vill inte visa mig sårbar därför,
det är faktiskt nått jag måste träna på att bli sårbar... hur som hellst mannen ringde mig dagen efter och på den vägen är de,. vi träffades pratades och på vår första dejt så hade han bokat bord och bjudit ut mig på dyr middag, vi sade inte så mycket under maten, tittade på varandra bara, båda glänste. En sak jag inte pratade om var barnen, mina guldklimpar, jag ville inte skrämma han i början, så jag tog inte upp det, men ja förnekade det inte, vi pratade om annat, saker man pratar om om man inte har barn. Hur som hellst så vart vi tillsammans och var tillsammans 2 månader,
jag såg till att jobba när jag hade barnen och eftersom han bodde i stockholm så träffades vi hemma hos han, för att undvika barnfrågan,. sjukt men sant, förstår inte idag varför ja döljde de som ja älsakr mest i hela världen. tillslut var jag tvungen att erkänna, det gick inte längre. så han gjorde slut, inte för jag hade barn utan för jag hade ljugit för han, men de hade ja ju inte... ville inte skrämma han men han gjorde slut just därför.. nu efter har ja fått veta att han älsar barn och han och hans nya flickvän funderar på skaffa barn vilket de förssökt i ett vist antal år.
en mr x har jag döpt han till i denna blogg, var mycket aktull för ett år sedan, vi han och jag fick en sån energi från början,. de behvdes inga ord eller nått. vi har aldrig gjort nått, inte ett dugg... men saker kom imellan, nått varken han eller jag har kunnat förhindra, tyvärr slutade sagan där, han hörde av sig för ett tag sedan. ville börjar ses igen, men lugnt så inget kunde förstöras, jag sa faktiskt nej, duktig jag är,.. men jag vill inte kämpa för kärlek, inte ibörjan, ibörjan ska de vara lätt, man kan kämpa sedan när man startat förhållande, för jag är en sån som igentligen inte ger upp!! aldrig. barnens pappa och mitt förhållande var jag tvungen att ge upp för barnens skull och min egen, ni som känner mig vet varför
nu ska jag berätta om en annan kille, en jag var tillsammans med, vi träffades när jag var som sårbarast, när jag bodde i ett skyddat hem efter att jag brytit med barnens pappa. han tog mig med storm lovade mig gröna ängar och blommor, skulle ta hand om barnen som om de var hans egna. träffades på en internet sajt, de var så jag kunde träffa folk på den tiden. tror de var playahead, hans nick var goahead, han var indier., snygg, eller ja jag tyckte det nu, nu blir jag bara äcklad, han flyttade in hos mig nästan direkt, jag det hände automatiskt han stod där med resväskan i högsta hugg, han tog jobb på harrys som bartender, och även lite andra ställen, som sammarbetar med harrys,han var borta hela nätter, såklart, plus så efterfestade han varje natt,, tog lite pengar från mitt kort, jag var snäll godtrogen, jag fick tillbaka lite dricks varje morgon, men det var inget av de han drack för, var jämt full sade massa konstiga saker på fyllan, men han äälskade mig, (trodde ja) en dag när han skurit upp de ordentligt på sitt jobb på harrys var han i stortsätt fly stan, sagt och gjort, jag såg han inte mera. han kysste mig och lovade komma hem snart
2 veckor senare, vilket var de hemskaste veckor som fanns, hade min första panikångestattack, vilket är svårt att förstå för do som vet vilket liv jag levt innan han. men har ringde och jag var iskall i luren berättade att jag just fått en tid till en abort, (TOTALT LJÖG) men jag tyckte att han förtjänade det, idag förstår jag att jag gjorde fel,
4 år senare hör han av sig, berättade han tagit kontroll över sin alkolism, han ska ge tillbaka de tusen han är skyldig mig och berättar om sitt liv alla hans 5200 flickvänner han haft men enda som betydut något är jag och en till det var vi som var äkta som ville ha ett äkta liv, berättade samtidigt han grät hur mycket han sörjt sitt barn,.
Visade upp sitt atletiska kropp och äntligen skaffat egen lägenhet, jag åkte dit en låga innom mig tändes, jag tog med en vän på en roadtrip, de första som hände var att han drack sig full, bad han flera gånger att sluta dricka att han förstör, han ställde sig på knäna och var och är den enda man som nånsit friat till mig... självklart sa jag nej, innan kvällen rundades av drog han ner byxorna och höll på att kissa i fotöljen... vi delade sägn, enbart för det inte fanns någon mer än hans i hans lägenhet, jag sov med klläderna och sa 511 gånger rör mig inte. dagen efter åkte vi hem, och gladare än jag var jag inte,. kan nog säga att han fått sin sista chans. fredrik hassel heter han... akta er för han..
den sista! den blev jag besatta i, finns nog många pinsamma samtal pinsamma sms och mail. jag tror inte att jag vaar kär i dom, jag såg bara nått som kunde bli bra och frtsatte mala, kan nog ärligt säga att jag kväävde dom två så de smet. men jag kan ta det, för nu i efterhand förstår jag att det inte kunde bli bra...
Nu då... jag är lycklig, jag är kär, kär i livet. jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag inte längre är ensam. kommer inte säga så mycket mera till er. men jag är klar med mitt förflytna. de är där, ingen skamfläck utan faktskt nått som lyser upp mig till att vara den jag är idag.
något som gjort de så svårt för mig att gå vidare efter att man brutit är att jag aldrig bryter ordentligt, jag har alltid en dörr öppen. så allt är alltid upp till mig, det måste jag med bli bättre på... stänga använda dörrar. det finns en anledning till att man vill sätanga om sig...
hur som hellst...
idag är jag KÄÄÄR i vem undrar ni och jag säger funderar vidare, men jag har förut skrivit om han... men han räcknas inte in som ett ragg!
ärligt jag älskar den mannen fortfarande, kommer alltid göra då jag faktiskt har förstått att det är min första kärlek, innan jag träffade han visst ja inte vad kärlek var, så jag är väldigt tacksam till han. folk runt omkring oss uppfattade oss som ett par, vänner och bekanta, tilloch med på donken en gång retade ett tjej gäng oss. skrek loove in the air, vi skratta o tog varandras händer, den kärleken var vit, oskyldig, kravlös, nått som man faktskt tror att man aldrig kan komma till. Vi var trogna. super trogna så trogna att vi utan behöva berättade varenda steg man tog, varenda rörelse,. men de gjorde inte att vi inte kunde prata om vackra människor och roliga sexuella händelser, vi var så öppna om allt det bara gick. nu undrar ni varför det tog slut, jo vi växte isär, eller de vore ett enkelt svar utan vi var redan så mycket isär när vi träffades, och hur mycket vi än försökte kunde vi inte täta listen imellan oss, vi var för olika och hade för olika mål i livet,. Idag är jag inte ett dugg kär i han, jag har lämnat han bakom mig, så mycket bakom mig att jag inte bli ett dugg avis när han postar kostiga saker på sin wall...
kan fortfarande säga de 3 små orden till han och vet att de skulle han svara detsamma på..
de andra då... ja måste berättta detta, han hette kristoffer, var 19 år jag var 24. jag hade en nykter kväll på patricia. han kom in av en slump för att han var på en jobb middag, han raggade upp mig, jag nobba han totalt, men gav mitt nr, sa något som, jaha vi får väl se om du ringer imorgon, han va så snygg. ni förstår inte när en sån snygg man raggar på mig blir jag så blyg istället för att bli tyst blir jag uppkäftig. ja vill inte visa mig sårbar därför,
det är faktiskt nått jag måste träna på att bli sårbar... hur som hellst mannen ringde mig dagen efter och på den vägen är de,. vi träffades pratades och på vår första dejt så hade han bokat bord och bjudit ut mig på dyr middag, vi sade inte så mycket under maten, tittade på varandra bara, båda glänste. En sak jag inte pratade om var barnen, mina guldklimpar, jag ville inte skrämma han i början, så jag tog inte upp det, men ja förnekade det inte, vi pratade om annat, saker man pratar om om man inte har barn. Hur som hellst så vart vi tillsammans och var tillsammans 2 månader,
jag såg till att jobba när jag hade barnen och eftersom han bodde i stockholm så träffades vi hemma hos han, för att undvika barnfrågan,. sjukt men sant, förstår inte idag varför ja döljde de som ja älsakr mest i hela världen. tillslut var jag tvungen att erkänna, det gick inte längre. så han gjorde slut, inte för jag hade barn utan för jag hade ljugit för han, men de hade ja ju inte... ville inte skrämma han men han gjorde slut just därför.. nu efter har ja fått veta att han älsar barn och han och hans nya flickvän funderar på skaffa barn vilket de förssökt i ett vist antal år.
en mr x har jag döpt han till i denna blogg, var mycket aktull för ett år sedan, vi han och jag fick en sån energi från början,. de behvdes inga ord eller nått. vi har aldrig gjort nått, inte ett dugg... men saker kom imellan, nått varken han eller jag har kunnat förhindra, tyvärr slutade sagan där, han hörde av sig för ett tag sedan. ville börjar ses igen, men lugnt så inget kunde förstöras, jag sa faktiskt nej, duktig jag är,.. men jag vill inte kämpa för kärlek, inte ibörjan, ibörjan ska de vara lätt, man kan kämpa sedan när man startat förhållande, för jag är en sån som igentligen inte ger upp!! aldrig. barnens pappa och mitt förhållande var jag tvungen att ge upp för barnens skull och min egen, ni som känner mig vet varför
nu ska jag berätta om en annan kille, en jag var tillsammans med, vi träffades när jag var som sårbarast, när jag bodde i ett skyddat hem efter att jag brytit med barnens pappa. han tog mig med storm lovade mig gröna ängar och blommor, skulle ta hand om barnen som om de var hans egna. träffades på en internet sajt, de var så jag kunde träffa folk på den tiden. tror de var playahead, hans nick var goahead, han var indier., snygg, eller ja jag tyckte det nu, nu blir jag bara äcklad, han flyttade in hos mig nästan direkt, jag det hände automatiskt han stod där med resväskan i högsta hugg, han tog jobb på harrys som bartender, och även lite andra ställen, som sammarbetar med harrys,han var borta hela nätter, såklart, plus så efterfestade han varje natt,, tog lite pengar från mitt kort, jag var snäll godtrogen, jag fick tillbaka lite dricks varje morgon, men det var inget av de han drack för, var jämt full sade massa konstiga saker på fyllan, men han äälskade mig, (trodde ja) en dag när han skurit upp de ordentligt på sitt jobb på harrys var han i stortsätt fly stan, sagt och gjort, jag såg han inte mera. han kysste mig och lovade komma hem snart
2 veckor senare, vilket var de hemskaste veckor som fanns, hade min första panikångestattack, vilket är svårt att förstå för do som vet vilket liv jag levt innan han. men har ringde och jag var iskall i luren berättade att jag just fått en tid till en abort, (TOTALT LJÖG) men jag tyckte att han förtjänade det, idag förstår jag att jag gjorde fel,
4 år senare hör han av sig, berättade han tagit kontroll över sin alkolism, han ska ge tillbaka de tusen han är skyldig mig och berättar om sitt liv alla hans 5200 flickvänner han haft men enda som betydut något är jag och en till det var vi som var äkta som ville ha ett äkta liv, berättade samtidigt han grät hur mycket han sörjt sitt barn,.
Visade upp sitt atletiska kropp och äntligen skaffat egen lägenhet, jag åkte dit en låga innom mig tändes, jag tog med en vän på en roadtrip, de första som hände var att han drack sig full, bad han flera gånger att sluta dricka att han förstör, han ställde sig på knäna och var och är den enda man som nånsit friat till mig... självklart sa jag nej, innan kvällen rundades av drog han ner byxorna och höll på att kissa i fotöljen... vi delade sägn, enbart för det inte fanns någon mer än hans i hans lägenhet, jag sov med klläderna och sa 511 gånger rör mig inte. dagen efter åkte vi hem, och gladare än jag var jag inte,. kan nog säga att han fått sin sista chans. fredrik hassel heter han... akta er för han..
den sista! den blev jag besatta i, finns nog många pinsamma samtal pinsamma sms och mail. jag tror inte att jag vaar kär i dom, jag såg bara nått som kunde bli bra och frtsatte mala, kan nog ärligt säga att jag kväävde dom två så de smet. men jag kan ta det, för nu i efterhand förstår jag att det inte kunde bli bra...
Nu då... jag är lycklig, jag är kär, kär i livet. jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag inte längre är ensam. kommer inte säga så mycket mera till er. men jag är klar med mitt förflytna. de är där, ingen skamfläck utan faktskt nått som lyser upp mig till att vara den jag är idag.
något som gjort de så svårt för mig att gå vidare efter att man brutit är att jag aldrig bryter ordentligt, jag har alltid en dörr öppen. så allt är alltid upp till mig, det måste jag med bli bättre på... stänga använda dörrar. det finns en anledning till att man vill sätanga om sig...
hur som hellst...
idag är jag KÄÄÄR i vem undrar ni och jag säger funderar vidare, men jag har förut skrivit om han... men han räcknas inte in som ett ragg!
1 Kommentarer
Em:
Tell me.... :)