2010-06-24 | 00:18:27
godnatt
är sönderarbetad, ja jobbar massor, inte diret så ja har semester., men måste man berätta för folk hur man jobbar o hur man gör osv... för att folk fattar, ja har med känslor och är ingen robot,
idag tog de priset barnens andra familj avbeställde röntgen och läkarbesök för och kolla hur armen växer och att de inte behövs en ny operation eller justering, imorgon kl 8. de hade inga pengar erbjöd mig att de kunde komma till mitt jobb i årby ikväll och hämta busskort eller gå in imorgon så betalar ja bussen hem igen. de vägrade.. de ville ja skulle hämta fast vi har delad vårdnad och i sommar var deras vecka, ja jobbar ja har inte möjlighet o hämta har ingen bil de var de som flyttade till andra sidn stan inte ja! ä så besviken att imorgon ska ja ringa läkare o se till så de sekritessbelägger all kontakt med barnen per telefon, bara att visa leg på plats så får de prata. de e nicklas o ja som ska sköta sånt,. tex så ringde sanna förra veckan och kollade upp mina ofullständiga uppgifter till läkaren, vadå e hon som är mamma nu eller??? de e ja som e! ibland bli ja så irriterad, på skolavslutningar osv bjuder ja alltid in henne. för o vara snäll, men denna gång gick de över min tröskel ordentligt edde kan fara illa av att de inte orkar gå till röntken!!!fan så irriterad ja e. men imorgon går de väl över,
läkaren kan de göra en anmälan pga det??? MENAR DE E JU NÄSTAN VANVÅRD! tänker ringa läkaren och även till familjenhenten på soc och berätta och få lite stöd, för detta tar ja inte på mig...
<<<ärligt ja håller på att gå in i väggen med allt som hänt och händer. hur ska ja bromsa? hur gör man??? ja klarar inte vara en super mamma jämt och fixa allt som ingen annan kan plus hem plus jobb. plus allt som hänt ang lägenheten, våldtäckten, försök till rån saken, är de så mycket begärt att barnens pappa sköter det han ska? nu äntligen fått ett bra schema på jobbet så ja verkligen kan mysa med barnen så mycket som möjligt när ja väl har dom.
men de e ju bara alla andra som får känna o ha känslor, själv ska man göra allt som man ska, o hö mig inte fel nu, de e inte barnen som är bekymret, de bästa vore ett 7-16 jobb o barnen jämt boendes hos mig de e drömmen
idag tog de priset barnens andra familj avbeställde röntgen och läkarbesök för och kolla hur armen växer och att de inte behövs en ny operation eller justering, imorgon kl 8. de hade inga pengar erbjöd mig att de kunde komma till mitt jobb i årby ikväll och hämta busskort eller gå in imorgon så betalar ja bussen hem igen. de vägrade.. de ville ja skulle hämta fast vi har delad vårdnad och i sommar var deras vecka, ja jobbar ja har inte möjlighet o hämta har ingen bil de var de som flyttade till andra sidn stan inte ja! ä så besviken att imorgon ska ja ringa läkare o se till så de sekritessbelägger all kontakt med barnen per telefon, bara att visa leg på plats så får de prata. de e nicklas o ja som ska sköta sånt,. tex så ringde sanna förra veckan och kollade upp mina ofullständiga uppgifter till läkaren, vadå e hon som är mamma nu eller??? de e ja som e! ibland bli ja så irriterad, på skolavslutningar osv bjuder ja alltid in henne. för o vara snäll, men denna gång gick de över min tröskel ordentligt edde kan fara illa av att de inte orkar gå till röntken!!!fan så irriterad ja e. men imorgon går de väl över,
läkaren kan de göra en anmälan pga det??? MENAR DE E JU NÄSTAN VANVÅRD! tänker ringa läkaren och även till familjenhenten på soc och berätta och få lite stöd, för detta tar ja inte på mig...
<<<ärligt ja håller på att gå in i väggen med allt som hänt och händer. hur ska ja bromsa? hur gör man??? ja klarar inte vara en super mamma jämt och fixa allt som ingen annan kan plus hem plus jobb. plus allt som hänt ang lägenheten, våldtäckten, försök till rån saken, är de så mycket begärt att barnens pappa sköter det han ska? nu äntligen fått ett bra schema på jobbet så ja verkligen kan mysa med barnen så mycket som möjligt när ja väl har dom.
men de e ju bara alla andra som får känna o ha känslor, själv ska man göra allt som man ska, o hö mig inte fel nu, de e inte barnen som är bekymret, de bästa vore ett 7-16 jobb o barnen jämt boendes hos mig de e drömmen
0 Kommentarer